Turesta Alpacka

2005 var vi, Theodor och Anna, nygifta och byggde ett hus på en gammal lantbruksfastighet utanför Katrineholm. Runt huset fanns några hektar åkermark som inte hade brukats på länge. Att vi ville ha djur i vårt gemensamma liv visste vi, men i början fick det räcka med våra två innekatter som var ganska skeptiska till livet på landet.

2006 föddes vår första dotter, och 2010 vår andra.

Theodor jobbade då som IT-konsult i Stockholm och Anna var förskollärare. Vi hade pratat om att bli månskensbönder och skaffa får, eftersom Anna tycker om att sticka och ville ha djur som vi kunde ta ull ifrån. Theodor ville ha åsnor, eftersom hans familj hade en åsna när han växte upp och han sökte något som både fungerar som sällskapsdjur och betar markerna.

Av en slump såg vi ett youtube-klipp med alpackor och blev nyfikna. Vi hittade en liten uppfödare utanför Strängnäs som vi åkte och hälsade på. När vi åkte hem så hade vi köpt våra första tre alpackor. Ett vindskydd och ett stängsel sattes upp, sedan flyttade stoet Lucia, hennes hingstföl Choko och valacken Songo hem till oss i oktober 2010.

Alpackor är flockdjur, och ston och hingstar ska hållas i separata hagar pga risken för oönskade betäckningar. Choko skulle snart avvänjas från modern Lucia. Vi behövde således ett sto till, som sällskap åt Lucia. Vi hade fått kontakt med en uppfödare i Skåne som gillade miljön vi hade skapat åt våra alpackor, och köpte stoet My av dem i april 2011. 

En junimorgon hittade vi ett alpackaföl i hagen. Vi hade fått berättat för oss att My i ett oövervakat ögonblick hade rymt över till uppfödarens hingsthage genom en grind som stått på glänt. "Det hann nog inte hända något" hade uppfödaren sagt, men samtidigt lagt till "hon är ganska matglad". Stofölet fick heta Hoppsan, eftersom det var vad Theodor utbrast när han hittade henne - och nu var vi tydligen alpackauppfödare.

Vi fortsatte utöka besättningen både med inköp och egen avel. Lucia och Songo var de självklara flockledarna i sina hagar i många år, men har gått bort av naturliga orsaker. Choko, My och Hoppsan har idag sällskap av ytterligare 15 individer som producerar ull i vitt, svart, och olika nyanser av fawn (brun/beige). Vår äldsta dotter Isabella har börjat jobba deltid i familjens alpackaverksamhet och hjälper till med allt från utfodring och daglig hantering till att sköta webbshoppen.

Våra alpackor klipps varje vår, och ullen spinns på spinnerier i Sverige. Vi färgar inte ullen, och blandar heller inte ut den med andra material. Ullen rensas från lövrester, barr, sand och annat som de lyckas samla på sig under året, och tvättas förstås. Alpackaull är naturligt fettfri, så någon ytterligare behandling behövs inte för att få ett förstklassigt garn från välmående alpackor på den Sörmländska landsbygden.